nej jag måste bara..

nattbloggning på G nu, var bara tvungen att skriva av mig.
Denna gången om min dåvarade klass..

Vi gick från 6cy-7c2-8c2-9a2
det har gått 1 vecka idag, 1 vecka in i sommarlovet, 1 vecka som man inte går på toftaskolan längre.
Jag skapade en video med massa bilder från 6an som sedan tog oss igenom 7an, 8an och bilder från 9an också.
Jag tackar alla som tyckte att det var bra och blev berörda, även jag gråter varje gång jag tittar på den.
Att sitta där i 8 min och kolla på en och samma bildspel är det fan värt de.

Att bara tänka tanken att vi inte är en klass längre gör mig pissed of, alla våra tusentals minnen, som involverar skit vi gjort mot alla lärare och elever. Jag kommer fälla tårar den dagen jag går mot mitt nya skåp på min nya skola med mina nya klasskompisar och se att det är inte samma nyckel jag har haft dom senaste 4 åren, och att det inte är jocke som jag har skåpet bredvid. Inte ha nån att invänta för att gå till klassrummet med eller nånting.
Jag kommer inte kunna sitta i en soffa ute i studierummet utan att tänka tillbaka på alla sjuka minnen från högstadiet och våra gröna soffor. Jag kommer inte kunna öppna en bok utan att de ska komma minnen.
Inte ha någon robin nilsson som jag kan gå till om det är något eller om man ska till affären för att köpa något.
Inte ha nån PK som man kan slå på, inte ha nån truls som man kan ställa sig bredvid och se den enorma längdskillnaden, inte ha någon jocke som man kan ligga på och klia honom i håret längre, inte ha någon oscar som man kan peta på om hur liten han är hihi, inte ha någon linnea som man alltid tävlar mot på idrotten, inte ha nån patricia som man alltid skrattar med åt exakt allting, allt kommer saknas på den nya skolan. Visst kommer det nya minnen och nytt roligt folk, men inte på samma sätt, verkligen ingen eller inga kommer göra det som vi en gång hade.
Visst kommer vi vara vänner, men jag kan inte säga föralltid, även om jag så mycket skulle vilja säga den meningen: vi kommer föralltid att vara vänner. Så vet jag och alla andra att så blir det inte, så blir det aldrig, vissa sticker till och med bort till eslöv förgymnasie?, vissa stannar i ängelholm och andra går till helsingborg, vi finns överallt i hela skåne, på helt olika platser utan att tänka på att vi en gång gått i samma klass. Det finns så mycket jag hade kunnat offra för att få uppleva dessa 4 åren igen, iaf det här sisa, när vi gick i 9an, jag tror inte jag hann med det riktigt, eller gick det så fruktansvärt fort?, det känns som om vi precis börja, men ändå har vi hunnit med så otroligt mycket.
Ni kanske tycker att jag e överkänslig och tänker '' men herregud, life goes on '' men asså nej, just nu står fan livet still, inte en ända kotte vet hur det kommer se ut om 2 månader?, jag har nog inte gråtit så mycket som den fredagen.. 11/6, sista dagen på toftaskolan, och alla lärarna sto på led och man skulle krama om varenda en av dom, jag hade ungefär kommit halv vägs då jag kom till min svenska&engelska lärare, feta stora bölandet startade då när hon sa '' ni vet vart ni har oss, och kommer alltid ha '' just där bröt jag ihop och började gråta ännu mer, ännu mer när jag kom till mina älskade idrottslärare som jag gillade fruktansvärt mycket, fete kramen där och ännu mer tårar, mest tårar var nog när man hade kramat alla och alla tjejer stod och grät, jag brydde mig inte hur jag såg ut eller om andra kolla men det kom som vattenfall och de sluta inte, hela vägen hem grät jag, jag grät hemma, jag grät o grät o grät, och gråter fortfarande varje gång jag klickar igång filmen jag gjorde.
Texten jag just skrev kom ifrån mitt hjärta och fingrarna bara splattra för jag ville skriva av mig, jag har inte sagt att ni behövt läsa detta, men jag ville skriva detta för jag sen ska kunna gå tillbaka och läsa. Jag har även massa b ilden från åren som tur är..

Jag vill bara säga att 2010's 9:or på toftaskolan har varit dom bästa och kommer alltid vara.
9a jag älskar er och kommer alltid göra.
Jag saknar er, jag saknar oss..

men en klump i halsen och gråten i ögonen ska jag nu gå och lägga mig.

ohgud..


Postat av: Amanda

ååh fyfan, skit fin text du skrev, camilla! (:



Jag vet precis hur det är (eller väldigt många) jag ska börja trean nu efter sommarlovet och jag har inte sett alla ifrån 6-9. Även om livet går vidare, så är det inte samma sak. Allt det roliga/alla minnen man hade med sin gamla klass är definitivt inte som det är när man börjar gymnasiet. Jag vill börja ifrån 6:an igen, men tiden går så snabbt så man vet inte vart allt tar vägen. Så sjukt är det!



Kan inte du ladda upp den videon som du har gjort, blev grymt nyfiken (: ?



haha oj nu kom en jätte lång kommentar, trodde inte att den skulle bli så lång xD

2010-06-19 @ 01:38:25
URL: http://naslund92.bloggplatsen.se
Postat av: E M M A

sv: grekland :)

Så bra, jo gårdagen var bra :P

hur mår du idag då? :)

2010-06-19 @ 11:48:54
URL: http://lifebyemma.webblogg.se/
Postat av: Amanda

sv; Ja nej usch att börja gymnasiet var eller är nog det värsta jag någonsin har gjort, för det är verkligen inget kul. Men man får göra det bästa av situationen. Man får försöka att ha kontakten via hemsidor, eller msn och såna dära saker. Så ordnar det sig ju resten (:



ååh ! Hoppas att det fungerar (: håller tummarna

2010-06-19 @ 16:28:38
URL: http://naslund92.bloggplatsen.se
Postat av: Carl Petson

Kommer ju att bli underbart att sluta 9:an, fast ne ;PPPpppppPPPpp

iallafall, du skriver lika bra som korv med bröd passar tillsammans :)

2010-06-19 @ 17:18:04
Postat av: M A L I N H E,foto

SVAR. okej, :)

2010-06-19 @ 17:56:13
URL: http://malinhee.blogg.se/



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0