Nu vill jag bara skriva av mig igen'

Herregud, igår så satt jag och kolla på bandet pappa spelat in när jag spelar en av mina första fotbollsmatcher.
Det var riktigt roligt att kolla på, man märker, jag märker på hur mycket jag har utvecklats på bara 3 ½ år.
Jag kolla på när jag gjorde min allra första inomhuscup som var Novembercupen 2008 tror jag.
När jag såg mig själv spela ville jag bara strypa mig själv haha, att jag ser hur jag en gång i tiden har varit så fruktansvärt dålig på fotboll är ju inte sant, men för att inte ha spelat fotboll alls innan så var det väl helt okej.
Är glad att jag är mycket bättre nu, framför allt är jag tuffare, hårdare och kaxigare.
Sen till sist kolla jag på en match vi spelade uppe i skadevi nu i somras, ehm ja inga kommentarer om den kapningen jag gjorde, haha shit kollar man på hur jag spelade för 3 år sen, trodde man aldrig att de skulle vara samma person idag, såg ju ut som om jag skulle bryta benen på henne. Jag ska se om jag kan lägga in den på bloggen här. Det jag vill skriva om nu är hur mycket fotboll och mitt lag betyder för mig.
______________________________________________________________________________________

Jag vet inte vart jag ska börja, men det ända som jag upplever är kärlek kärlek kärlek.
Efter bara 3 ½ år känner jag redan att ni är som en familj för mig, vi är verkligen det.
Vi delar med oss allt, allt från mat till kläder haha men vi delar även glädje och sorg.
Jag vet inte hur många gånger ni har sett mig gråta, och jag har fått den högsta tröst varje gång,
Ni har sett mig le så otroligt starkt och ni har sätt mig i både dom underbara och mindre underbara sidorna.
Men jag tvekar inte en sekund att jag började spela fotboll i Eket's GoIF, och nu vet jag inte vad jag hade varit
om jag inte hade joinat. Känslan som kommer när vi går där, som en samlad trupp ut på fotbollsplanen och intar våra positioner och det man hör innan dommaren blåser igång spelet är '' nu kör vi eket! '' Den repliken får mig så taggad så de känns som om jag kämpar för kung och fosterland. Jag blir så taggad att jag bryr mig om hur mycket jag skadar motståndarna haha. Känslan av att vinna, känslan av att förlora, allt sånt är så otroliga.
Att veta om att man tillhör ett lag, när man tränar så mycket så man märker hur övningen verkligen sätter sig i generna, att kunna kicka över ett antal kickar, kunna skjuta,dribbla att ens kunna göra en bra passning.
Det har kommit stunder då jag har velat lägga ner fotbollen för att jag har kännt att jag bara blir sämre och inte kommer nånvart, och de ligger fortfarande i baktankarna, men det har alltid funnits något som har fått mig att fortsätta, och det är jag glad över, att det fortfarande finns en stark glöd inom mig. Igår när jag kollade på alla gamla matcher och läger vi varit på fick det mig att inse att jag inte kommer lämna laget på väldigt länge, jag hade gått och miste om något så otroligt fint, och det vill jag verkligen inte! Känner att jag inte kommer nån vart med denna text, men det ända jag vill säga är att: Jag älskar er, och jag kommer alltid att göra det.

'' vi är alla röda vita systrar, skånes vackra landskap här e vi '' ♥
___________________________________________________________________________